Min vän
Kapitel 1: födelsedags morgon.
Jag hör hur mamma och pappa smyger nere i köket, jag ligger tyst i min säng.
Det är min födelsedag idag, det är 25.e januari en riktigt kall årstid.
Äntligen hör jag hur mamma och pappa går upp för trappan, jaaaaaaa må hon leva jaaaaaaaa må hon leva ut i hundrade år börjar dom sjunga.
Dom kommer in i mitt rum och lägger paketen på sängen. Jag reser mig upp, framför mig låg tre paket.
Grattis Julia säger mamma och pappa i kör, gattis säger min lilla syster Isabelle.
Tack säger jag och tar upp det stora paketet. Det var 1 stort peket och två små.
Jag börjar med att öppna det stora, Det var en röd vinter jaka.
I andra lilla peketet låg det pennor, blok,sudd och en pen väsare.
Och i tredje paketet låg en svart stikad sjal.
Åååååååå tack så väldigt mycke mamma, pappa och Isabelle.
Kom nu frukosten är klar säger mamma.
Alla satt sig på sin plats vid bordet och började äta. Du kanske borde klä på dig nu Julia kl är ju 7 säger mamma.
Ockej ska göra det.
När jag är klar är klockan redan kvart över 7. Det var dags att gå till bushålls platsen.
Jag tar på mig min bruna mössa, mina bruna vantar, min nya svarta sjal och min nya röda jacka.
Hejdå mamma och pappa syns sen.
När jag kommer till bushållsplatsen är nästan alla barn där redan.
Som vanligt står Ella och Mathilda bredvid varandra, dom är bästa vänner och låter ingen annan vara med.
Min bästis heter Patricia.Vi bor inte så nära varandra och därför hoppar inte vi på busen på samma ställe.
Det var en kall dag och mina ben frös, jag hade inte satt på mig mina täckbyxer.
Äntligen kom busen, tanten som körde busen var ganska sur.
När vi kommit till hästsko vägen hoppade Patricia på. Jag försökde titta fram mellan alla säten så hon skulle se mig.Men vad nu? Patricia satt sig med Ella, och nu satt Mathilda själv. vad hade hänt?
Fårtsättning följer.
/OLIVIA
Jag hör hur mamma och pappa smyger nere i köket, jag ligger tyst i min säng.
Det är min födelsedag idag, det är 25.e januari en riktigt kall årstid.
Äntligen hör jag hur mamma och pappa går upp för trappan, jaaaaaaa må hon leva jaaaaaaaa må hon leva ut i hundrade år börjar dom sjunga.
Dom kommer in i mitt rum och lägger paketen på sängen. Jag reser mig upp, framför mig låg tre paket.
Grattis Julia säger mamma och pappa i kör, gattis säger min lilla syster Isabelle.
Tack säger jag och tar upp det stora paketet. Det var 1 stort peket och två små.
Jag börjar med att öppna det stora, Det var en röd vinter jaka.
I andra lilla peketet låg det pennor, blok,sudd och en pen väsare.
Och i tredje paketet låg en svart stikad sjal.
Åååååååå tack så väldigt mycke mamma, pappa och Isabelle.
Kom nu frukosten är klar säger mamma.
Alla satt sig på sin plats vid bordet och började äta. Du kanske borde klä på dig nu Julia kl är ju 7 säger mamma.
Ockej ska göra det.
När jag är klar är klockan redan kvart över 7. Det var dags att gå till bushålls platsen.
Jag tar på mig min bruna mössa, mina bruna vantar, min nya svarta sjal och min nya röda jacka.
Hejdå mamma och pappa syns sen.
När jag kommer till bushållsplatsen är nästan alla barn där redan.
Som vanligt står Ella och Mathilda bredvid varandra, dom är bästa vänner och låter ingen annan vara med.
Min bästis heter Patricia.Vi bor inte så nära varandra och därför hoppar inte vi på busen på samma ställe.
Det var en kall dag och mina ben frös, jag hade inte satt på mig mina täckbyxer.
Äntligen kom busen, tanten som körde busen var ganska sur.
När vi kommit till hästsko vägen hoppade Patricia på. Jag försökde titta fram mellan alla säten så hon skulle se mig.Men vad nu? Patricia satt sig med Ella, och nu satt Mathilda själv. vad hade hänt?
Fårtsättning följer.
/OLIVIA
Kommentarer
Trackback
